Hoppa till innehåll

På andra sidan myren

    Oskar och Berta möttes på en myr utanför Boden på 1910-talet och blev blixtförälskade. De beslöt att de skulle träffas på samma plats igen om några år, när de var tillräckligt gamla för att gifta sig. Men som så många gånger före och efter, kom livet emellan…

    Oskar vårdade minnet av Berta resten av livet och skrev själv ner det på sin ålders höst.

    Oskar
    Jag minns en söndag i augusti
    jag var väl kanske 17 år.
    Jag hade packat konten på min rygg
    den eftermidda’n vi sprang på varann
    där i ett hjortronsnår.

    Berta
    Du var den vackraste jag träffat
    välklädd med kepsen lätt på sne.
    Du sa ”Jag vet en hemlig plats i skogens bryn
    där ingenting kan störa oss.
    Följ med så får du se!”

    Oskar & Berta
    Och det var som en saga
    en dröm för längesen.
    Som en ljuvlig kärlekssaga
    där mitt i sommaren.

    Jamen ändå, vem kan säga vart man hamnar
    och vart livets vägar sen styr en?
    Men jag vet en dag möts vi du och jag
    på andra sidan myren.

    Oskar
    Vi tog en smörgås där på berget
    satt kvar tills kvällen blivit sen.
    Vi tog min gamla kniv och rista’ in varandras förnamn
    på en bit av bark och täckte den med sten.

    Berta
    Vi lova’ att vi skulle träffas
    på samma plats, vid samma snår,
    när tiden väl var mogen. Och vi drog en längtans suck
    ”adjö min finaste, vi möts om några år”.

    Oskar & Berta
    Och det var som en saga
    en dröm för längesen.
    Som en ljuvlig kärlekssaga
    där mitt i sommaren.

    Jamen ändå, vet att drömmen sköljs så lätt bort
    av allt slit och vardagsbestyren.
    Men en vacker dag, möts vi du och jag
    på andra sidan myren.

    Berta
    Men det gick fortare än väntat
    och livet blev väl som det blev.
    Och medan åren gick och vi blev äldre
    blev det glesare och glesare emellan varje brev.

    Oskar
    Du fick en man och två små döttrar
    och jag tror säkert det gick bra.

    Oskar & Berta
    Men där vid Tällbergkällans klara vatten
    i ett stenrös, på en bit av bark
    står namnen än idag.

    Och det var som en saga
    en dröm för längesen.
    Som en ljuvlig kärlekssaga
    där mitt i sommaren.

    Jamen ändå, vem kan säga vart man hamnar
    och vart livets vägar sen styr en?
    Men jag vet en dag möts vi du och jag
    på andra sidan myren.

    Det var så vi sa: ”hejdå, vi ses en dag
    på andra sidan myren”.